adjectivefirst/second-declension adjective
pudēfactus
pudēfactus (feminine pudēfacta, neuter pudēfactum)
Classical[pʊ.deːˈfak.tʊs]Ecclesiastical[pu.deˈfak.tus]
Meaning
- adjectiveashamed
Declension
| form | masculine | feminine | neuter |
|---|---|---|---|
| nominative | pudēfactus | pudēfacta | pudēfactum |
| genitive | pudēfactī | pudēfactae | pudēfactī |
| dative | pudēfactō | pudēfactae | pudēfactō |
| accusative | pudēfactum | pudēfactam | pudēfactum |
| ablative | pudēfactō | pudēfactā | pudēfactō |
| vocative | pudēfacte | pudēfacta | pudēfactum |
| form | masculine | feminine | neuter |
|---|---|---|---|
| nominative | pudēfactī | pudēfactae | pudēfacta |
| genitive | pudēfactōrum | pudēfactārum | pudēfactōrum |
| dative | pudēfactīs | pudēfactīs | pudēfactīs |
| accusative | pudēfactōs | pudēfactās | pudēfacta |
| ablative | pudēfactīs | pudēfactīs | pudēfactīs |
| vocative | pudēfactī | pudēfactae | pudēfacta |
Origins
From pudet (“it shames”) + faciō (“do, make”).