noun · femininefirst declension
mātrīna
mātrīna f (genitive mātrīnae)
Meaning
- EarlyMedieval Latingodmother
Declension
| form | singular | plural |
|---|---|---|
| nominative | matrīna /maˈdraːna/ | matrīnae /maˈdraːnas/ |
| genitive | matrīnae | matrīnārum |
| dative | matrīnae | matrīnīs |
| accusative | matrīnam | matrīnās |
| ablative | matrīnā | matrīnīs |
| vocative | matrīna | matrīnae |
Origins
From mātr- + -īna. First attested in 753 CE.
Southern Gallo-Romance
- Catalanmadrina
- Occitanmairina
Ibero-Romance
- Portuguesemadrinhafrom Old Galician-Portuguese madrỹa
- Spanishmadrina
- Asturianmadrina
- Mirandesemadrina
- Galicianmadriñafrom Old Galician-Portuguese madrỹa
Italo-Romance
- Italianmadrina
Rhaeto-Romance
- Romanshmadrinna
Gallo-Italic
- Ligurianmoigna
- Piedmontesemarigna
Northern Gallo-Romance
- Franco-Provençalmarrêna
- Franco-Provençalmarêna
- Franco-Provençalmarinna
- Old Frenchmarrine
- Old Frenchmarine