noun · masculinesecond declension
branchos
branchos m (genitive branchī)
Classical[ˈbraŋ.kʰɔs]Ecclesiastical[ˈbraŋ.kos]
Meaning
- masculinehoarseness
Declension
| form | singular | plural |
|---|---|---|
| nominative | branchos | branchī branchoe |
| genitive | branchī | branchōrum |
| dative | branchō | branchīs |
| accusative | branchon | branchōs |
| ablative | branchō | branchīs |
| vocative | branche | branchī branchoe |
branchŏs, i, m., = βράγχος,
I. hoarseness, Cael. Aur. Tard. 2, 7, 95; cf. Isid. Orig. 4, 7, 13.
Origins
Borrowed from Ancient Greek βράγχος (bránkhos).